söndag 21 juni 2009

Racerapport REC Knutstorp

Helgen vecka 24 var det dags för race nummer två i Enduranceserien. Denna gång var resans mål Ring Knutstorp i södra Skåne. Kval och race var förlagt till söndagen, men då resan är lång, närmare bestämt 55 mil, beslutade vi oss för att åka dagen innan för att få chans till ordentlig sömn natten innan tävling. Nicke, närmare presenterad nedan, ställde upp med boende i Malmö och som extra mekhjälp under tävlingen. Vår resa började med samling i Hallsberg hos Mange och Hanna på lördagsförmiddagen. Packning, fika och allmän uppladdning var avklarat till lunchtid och sen bar det iväg. Med på denna resa var Teamchef Bagarn, förare Sund och Ericsson samt deras respektive Hanna och Jessica.
Extra tack till Hannas föräldrar som ställde upp med en bra dragbil för färden och till Statoil Kumla som gav oss ett väldigt bra pris på ett täckt släp under helgen.
Den långa bilfärden avklarades utan större incidenter förutom tiden vi förlorade längs vägen på grund av Vätternrundan som givetvis bjöd på sällskap längs vägen av tusentals cyklister i olika stadier av vanvett efter 30 mil på cykel. (Sådan där vek konstruktion alltså, utan motor, men med alldeles för stora fotpinnar som dessutom inte riktigt sitter fast.)Efter sex-sju timmar anlände vi till Ring Knutstorp för att lämna ekipaget över natten där i säkerhet istället för att ha det stående inne i Malmö. Efter en snabb avlastning och en kort bankontroll åkte vi vidare till Malmö för att möta upp med en mycket skön snubbe, Nicke, som är gammal arbetskamrat och vän till Mange. Kvällen bjöd på pizza och de obligatoriska ölen för teampersonalen. Natten tillbringades utspridda i Nickes lägenhet med mer eller mindre improviserade sovplatser. Oavsett så var det en bekvämare natt än att sova på golvet i en kall transportbil.Söndagen började tidigt med uppgång vid sextiden för avresa mot Knutstorp och förarmöte klockan 08:00. Efter mötet började den sedvanliga stressen att få allt i ordning innan kvalet. Tack vare Bagarns järnstyre över teamet hann vi med allt och fick dessutom gott om tid över till frukost och morgonbestyr.
Kval.
Då Calle inte hade kört Knutstorp tidigare alls så lades taktiken upp så att Mange fick starta på kvalet för att fixa en hygglig starttid och sen överlåta cykeln åt Calle för att låta honom bekanta sig med den väldigt kuperade och underhållande banan. En taktik som i efterhand visade sig vara mer rätt än någon hade tänkt sig. Inte heller Mange hade varit på Knutstorp på väldigt länge och kände sig därför rejält ringrostig under kvalet, men lyckades ändå kvala in teamet på en 15e plats. Efter halva kvalet byttes förare och Calle gav sig ut på sina första vinglande varv runt vad som skulle komma att bli hans nya favoritbana. Efter diverse tips av Mange så tourade han runt ett tag för att bekanta sig med den i hans ögon väldigt ovanliga banan. Knutstorp bjuder på en del intressanta partier med skymda kurvor över krön, en kraftig uppförsbacke med ett krön där det känns som att man lättar och senare en brant nerförsbacke där det riktigt suger till i magen. När det gått några varv och förare Ericsson kände sig lite varm i kläderna började han ladda på lite mer och efter ca 10 varv passade han på att testa kommunikationen med teamet i depån och vinkade ivrigt till flickvännen som för tillfället höll i depåtavlan. Detta sker utmed målrakan i en fart av ca 200km/h. Det ivriga vinkandet i kombination med en oväntad omkörning samt begynnande trötthet i underarmarna ledde till något som inte får hända inom racing. När Calle fick ner armen och går från acceleration till att börja bromsa, händer ingenting! Först fattar han inte alls vad som händer och nyper hårdare om bromsen och då börjar cykeln äntligen sakta ner, men ca 50 meter för sent. Han konstaterar snabbt att han inte kommer att klara kurvan och rätar istället upp cykeln och plöjer rätt ut i avåkningszonen bestående av något som närmast kan liknas vid gårdsgrus. Cykeln plogar sig fram genom grushavet och håller sig upprätt de första 15 metrarna innan framhjulet skär ner i det mjuka underlaget och välter åt höger vilket leder till att Calle kastas av och voltar några varv i gruset innan han finner sig själv liggande på rygg, flåsandes i hjälmen med en stark tillrusning av adrenalin. Han reser sig snabbt och försöker förgäves resa cykeln upp innan han inser att det är lika bra att låta skrotet ligga och få sig själv i säkerhet från övriga cyklar. Snart är rescue car ute på banan och hjälper till att bärga cykel samt förare. Väl tillbaka i depån möts Calle av ett glatt team som mest verkar glada åt att se honom på benen och cykeln i skapligt skick efter marksyningen. Undantaget är Jessica som argt skickar fingret åt sin klantiga pojkvän som precis skrämt henne från vettet med sitt tilltag. Detta besvaras med ett fåraktigt flin från den ”skadade”.
Kraschen leder till att teamet får arbeta ivrigt för att säkerställa att den är i skick att starta med på tävlingen två timmar senare. Snart konstateras att cykeln är i fullgott skick, med undantag för en mindre hink med grus innanför kåporna. Även Calle blir besiktad av behörig personal och där konstateras att inga nya åkommor uppkommit i samband med kraschen. Med cykeln iordningställd så skall den så klart tankas. Problem uppstår dock direkt när teamet försöker köra iväg cykeln till anvisad tankningsplats. Vid varje startförsök går maskinen snällt igång för att sen stängas av efter två sekunder. Snabbt är det bara att riva isär cykeln igen för att felsöka sig fram till vad som kan ha gått sönder eller hamnat fel i kraschen. Efter lite rotande upptäcks att tilt sensorn lossnat och lurat bränsleinsprutningen att maskinen ligger upp och ner hela tiden. Snabbt åtgärdat och teamet kan ännu en gång andas ut.
Race.
Starten går som vanligt till på Le Mans-vis och Mange får tillsammans med Bagarn äran att föra maskinen den första timmen mot målgången fyra timmar senare. Då vi endast var två förare denna helg hade vi på förhand bestämt att hålla oss kvar på cykeln så länge vi bara orkade så länge varvtiderna ökade markant.
Mange får en bra start efter en lite strulig startprocedur med en startare som verkade ha tankarna på annat håll och var ovanligt otydlig med startflaggorna. Från vår 15’e startplats kniper han några placeringar och är efter de inledande varven uppe på en 12’e plats. Första passet avlöper utan några direkta incidenter för team TVR, men dock med en del strul i form av avåkningar för andra team vilket resulterar i att safety car är ute på banan och snurrar ett antal varv. Efter dryga 60 minuter är det dags för tankning och förarbyte. Helgens tankare är Bagarn och Nicke som efter förarbytet genomför en exemplarisk tankning vilket spar oss viktiga sekunder gentemot konkurrenterna. Calle ger sig ut på sitt första pass och hamnar snart bakom några snabbare förare som passerar honom vid samma ställe där han tidigare skickade av banan. Han följer efter så gott han kan innan han inser att han inte kommer att klara att hålla samma tempo. Därefter försöker han hitta ett tempo och ett flyt som ger honom en möjlighet att klara de 60 minuter som teamet förväntar sig av honom på den krävande banan. Desto längre passet går, desto bättre går det och ett mjukt flyt infinner sig med stabila varvtider. Till slut kommer IN-skylten upp och Calle får äntligen gå i depå. När han kommer glidande in till bytet står Mange på tårna, redo att kasta sig ut igen och bytet går snabbt. En snabb klapp på axeln med några uppmuntrande ord så är Mange iväg. Vid bytet ligger teamet på en 13’e plats och jakten på placeringar börjar. Mange börjar bli varm i kläderna och varvtiderna sjunker stadigt. Den stabila insatsen av teampersonalen i kombination med Manges prestationsökning leder till att placeringen förbättras bitvis. Som bäst ligger TVR på en 8’e plats efter en avåkning hos ett av de snabbare teamen. Mange har beslutat att han inte ska bli inkallad efter sina 60 minuter utan köra vidare så länge han orkar. Varvtiderna håller sig riktigt låga fram till att han på egen begäran vid 70 minuter går i depå, då med en 10’e placering. Väl i depå genomförs ytterligare ett smidigt byte med tankning och när Calle går ut på banan hinner han inte mer än två varv innan safety car är ute på banan och det blir att åka tåg bakom den i några varv. Därefter börjar jakten på att behålla placeringar. Under de 30 första minuterna lyckas han hålla teamet kvar på sin 10’e plats, innan han får ge vika för en snabbare förare som tar sig förbi och petar ner TVR en placering. Smärtan och tröttheten tilltar efter ca 45 minuter och vid det stadiet handlar det inte längre om att behålla placeringar, utan att bara köra och desperat hålla farten uppe för att ta sig i mål och äntligen få krypa ur skinnstället för den här helgen. När depåtavlan visar att det är max 10 minuter kvar av racet har Calle släppt alla tankar på att hålla farten, det handlar enbart om att hålla sig på hjulen och försöka njuta av den roliga banan. Till slut kommer den rutiga flaggan och det skönaste varvet under racet infinner sig… Det utan fart och med vänsterhanden glatt vinkande till all flaggpersonal runt Knutstorp. Väl i depå är stämningen hög hos teamet, glada åt 11’e platsen. Efter en flaska vatten och det obligatoriska klagandet på smärtor i hela kroppen är det dags att packa ihop allt och bege sig hemåt igen.

Team TVR tackar sina sponsorer för all hjälp, och denna helg riktas ett extra stort tack till Teknik och fritid samt E-racing som kommer att behöva anlitas efter Calles lilla tur i sandlådan. Teamet tackar även Nicke för sovplats, stora hjälp och trevliga sällskap under helgen.
Calle vill även passa på att tacka sjukvårdspersonalen på Knutstorp Ring för det kompetenta bemötande och undersökning han fick efter kraschen.

Väl mött! // Team TVR.