söndag 21 juni 2009

Racerapport REC Knutstorp

Helgen vecka 24 var det dags för race nummer två i Enduranceserien. Denna gång var resans mål Ring Knutstorp i södra Skåne. Kval och race var förlagt till söndagen, men då resan är lång, närmare bestämt 55 mil, beslutade vi oss för att åka dagen innan för att få chans till ordentlig sömn natten innan tävling. Nicke, närmare presenterad nedan, ställde upp med boende i Malmö och som extra mekhjälp under tävlingen. Vår resa började med samling i Hallsberg hos Mange och Hanna på lördagsförmiddagen. Packning, fika och allmän uppladdning var avklarat till lunchtid och sen bar det iväg. Med på denna resa var Teamchef Bagarn, förare Sund och Ericsson samt deras respektive Hanna och Jessica.
Extra tack till Hannas föräldrar som ställde upp med en bra dragbil för färden och till Statoil Kumla som gav oss ett väldigt bra pris på ett täckt släp under helgen.
Den långa bilfärden avklarades utan större incidenter förutom tiden vi förlorade längs vägen på grund av Vätternrundan som givetvis bjöd på sällskap längs vägen av tusentals cyklister i olika stadier av vanvett efter 30 mil på cykel. (Sådan där vek konstruktion alltså, utan motor, men med alldeles för stora fotpinnar som dessutom inte riktigt sitter fast.)Efter sex-sju timmar anlände vi till Ring Knutstorp för att lämna ekipaget över natten där i säkerhet istället för att ha det stående inne i Malmö. Efter en snabb avlastning och en kort bankontroll åkte vi vidare till Malmö för att möta upp med en mycket skön snubbe, Nicke, som är gammal arbetskamrat och vän till Mange. Kvällen bjöd på pizza och de obligatoriska ölen för teampersonalen. Natten tillbringades utspridda i Nickes lägenhet med mer eller mindre improviserade sovplatser. Oavsett så var det en bekvämare natt än att sova på golvet i en kall transportbil.Söndagen började tidigt med uppgång vid sextiden för avresa mot Knutstorp och förarmöte klockan 08:00. Efter mötet började den sedvanliga stressen att få allt i ordning innan kvalet. Tack vare Bagarns järnstyre över teamet hann vi med allt och fick dessutom gott om tid över till frukost och morgonbestyr.
Kval.
Då Calle inte hade kört Knutstorp tidigare alls så lades taktiken upp så att Mange fick starta på kvalet för att fixa en hygglig starttid och sen överlåta cykeln åt Calle för att låta honom bekanta sig med den väldigt kuperade och underhållande banan. En taktik som i efterhand visade sig vara mer rätt än någon hade tänkt sig. Inte heller Mange hade varit på Knutstorp på väldigt länge och kände sig därför rejält ringrostig under kvalet, men lyckades ändå kvala in teamet på en 15e plats. Efter halva kvalet byttes förare och Calle gav sig ut på sina första vinglande varv runt vad som skulle komma att bli hans nya favoritbana. Efter diverse tips av Mange så tourade han runt ett tag för att bekanta sig med den i hans ögon väldigt ovanliga banan. Knutstorp bjuder på en del intressanta partier med skymda kurvor över krön, en kraftig uppförsbacke med ett krön där det känns som att man lättar och senare en brant nerförsbacke där det riktigt suger till i magen. När det gått några varv och förare Ericsson kände sig lite varm i kläderna började han ladda på lite mer och efter ca 10 varv passade han på att testa kommunikationen med teamet i depån och vinkade ivrigt till flickvännen som för tillfället höll i depåtavlan. Detta sker utmed målrakan i en fart av ca 200km/h. Det ivriga vinkandet i kombination med en oväntad omkörning samt begynnande trötthet i underarmarna ledde till något som inte får hända inom racing. När Calle fick ner armen och går från acceleration till att börja bromsa, händer ingenting! Först fattar han inte alls vad som händer och nyper hårdare om bromsen och då börjar cykeln äntligen sakta ner, men ca 50 meter för sent. Han konstaterar snabbt att han inte kommer att klara kurvan och rätar istället upp cykeln och plöjer rätt ut i avåkningszonen bestående av något som närmast kan liknas vid gårdsgrus. Cykeln plogar sig fram genom grushavet och håller sig upprätt de första 15 metrarna innan framhjulet skär ner i det mjuka underlaget och välter åt höger vilket leder till att Calle kastas av och voltar några varv i gruset innan han finner sig själv liggande på rygg, flåsandes i hjälmen med en stark tillrusning av adrenalin. Han reser sig snabbt och försöker förgäves resa cykeln upp innan han inser att det är lika bra att låta skrotet ligga och få sig själv i säkerhet från övriga cyklar. Snart är rescue car ute på banan och hjälper till att bärga cykel samt förare. Väl tillbaka i depån möts Calle av ett glatt team som mest verkar glada åt att se honom på benen och cykeln i skapligt skick efter marksyningen. Undantaget är Jessica som argt skickar fingret åt sin klantiga pojkvän som precis skrämt henne från vettet med sitt tilltag. Detta besvaras med ett fåraktigt flin från den ”skadade”.
Kraschen leder till att teamet får arbeta ivrigt för att säkerställa att den är i skick att starta med på tävlingen två timmar senare. Snart konstateras att cykeln är i fullgott skick, med undantag för en mindre hink med grus innanför kåporna. Även Calle blir besiktad av behörig personal och där konstateras att inga nya åkommor uppkommit i samband med kraschen. Med cykeln iordningställd så skall den så klart tankas. Problem uppstår dock direkt när teamet försöker köra iväg cykeln till anvisad tankningsplats. Vid varje startförsök går maskinen snällt igång för att sen stängas av efter två sekunder. Snabbt är det bara att riva isär cykeln igen för att felsöka sig fram till vad som kan ha gått sönder eller hamnat fel i kraschen. Efter lite rotande upptäcks att tilt sensorn lossnat och lurat bränsleinsprutningen att maskinen ligger upp och ner hela tiden. Snabbt åtgärdat och teamet kan ännu en gång andas ut.
Race.
Starten går som vanligt till på Le Mans-vis och Mange får tillsammans med Bagarn äran att föra maskinen den första timmen mot målgången fyra timmar senare. Då vi endast var två förare denna helg hade vi på förhand bestämt att hålla oss kvar på cykeln så länge vi bara orkade så länge varvtiderna ökade markant.
Mange får en bra start efter en lite strulig startprocedur med en startare som verkade ha tankarna på annat håll och var ovanligt otydlig med startflaggorna. Från vår 15’e startplats kniper han några placeringar och är efter de inledande varven uppe på en 12’e plats. Första passet avlöper utan några direkta incidenter för team TVR, men dock med en del strul i form av avåkningar för andra team vilket resulterar i att safety car är ute på banan och snurrar ett antal varv. Efter dryga 60 minuter är det dags för tankning och förarbyte. Helgens tankare är Bagarn och Nicke som efter förarbytet genomför en exemplarisk tankning vilket spar oss viktiga sekunder gentemot konkurrenterna. Calle ger sig ut på sitt första pass och hamnar snart bakom några snabbare förare som passerar honom vid samma ställe där han tidigare skickade av banan. Han följer efter så gott han kan innan han inser att han inte kommer att klara att hålla samma tempo. Därefter försöker han hitta ett tempo och ett flyt som ger honom en möjlighet att klara de 60 minuter som teamet förväntar sig av honom på den krävande banan. Desto längre passet går, desto bättre går det och ett mjukt flyt infinner sig med stabila varvtider. Till slut kommer IN-skylten upp och Calle får äntligen gå i depå. När han kommer glidande in till bytet står Mange på tårna, redo att kasta sig ut igen och bytet går snabbt. En snabb klapp på axeln med några uppmuntrande ord så är Mange iväg. Vid bytet ligger teamet på en 13’e plats och jakten på placeringar börjar. Mange börjar bli varm i kläderna och varvtiderna sjunker stadigt. Den stabila insatsen av teampersonalen i kombination med Manges prestationsökning leder till att placeringen förbättras bitvis. Som bäst ligger TVR på en 8’e plats efter en avåkning hos ett av de snabbare teamen. Mange har beslutat att han inte ska bli inkallad efter sina 60 minuter utan köra vidare så länge han orkar. Varvtiderna håller sig riktigt låga fram till att han på egen begäran vid 70 minuter går i depå, då med en 10’e placering. Väl i depå genomförs ytterligare ett smidigt byte med tankning och när Calle går ut på banan hinner han inte mer än två varv innan safety car är ute på banan och det blir att åka tåg bakom den i några varv. Därefter börjar jakten på att behålla placeringar. Under de 30 första minuterna lyckas han hålla teamet kvar på sin 10’e plats, innan han får ge vika för en snabbare förare som tar sig förbi och petar ner TVR en placering. Smärtan och tröttheten tilltar efter ca 45 minuter och vid det stadiet handlar det inte längre om att behålla placeringar, utan att bara köra och desperat hålla farten uppe för att ta sig i mål och äntligen få krypa ur skinnstället för den här helgen. När depåtavlan visar att det är max 10 minuter kvar av racet har Calle släppt alla tankar på att hålla farten, det handlar enbart om att hålla sig på hjulen och försöka njuta av den roliga banan. Till slut kommer den rutiga flaggan och det skönaste varvet under racet infinner sig… Det utan fart och med vänsterhanden glatt vinkande till all flaggpersonal runt Knutstorp. Väl i depå är stämningen hög hos teamet, glada åt 11’e platsen. Efter en flaska vatten och det obligatoriska klagandet på smärtor i hela kroppen är det dags att packa ihop allt och bege sig hemåt igen.

Team TVR tackar sina sponsorer för all hjälp, och denna helg riktas ett extra stort tack till Teknik och fritid samt E-racing som kommer att behöva anlitas efter Calles lilla tur i sandlådan. Teamet tackar även Nicke för sovplats, stora hjälp och trevliga sällskap under helgen.
Calle vill även passa på att tacka sjukvårdspersonalen på Knutstorp Ring för det kompetenta bemötande och undersökning han fick efter kraschen.

Väl mött! // Team TVR.

onsdag 13 maj 2009

Racerapport REC Anderstorp.

Halva teamet strålade samman hos Mange vid halvsex tiden på fredagsmorgonen för avresa mot Anderstorp. Cyklar och utrustning packades in tillsammans med Calle i transitbussen medan mjuka prylar tillsammans med personalen fick samsas i en husbil som vi fått förfoga över. Väl inpackade började den 30 mil långa resan söderöver. Träningsdag på Torpet var inplanerat sedan tidigare och skulle fungera som testdag för att justera in cykel samt tank. Vid halv tio tiden rullade ekipaget in i depån till Scandinavian Raceway under solens starka sken. Efter en snabb titt i depån och anmälan började vi packa ur alla saker ur bussarna. Pirret i kroppen innan ett körpass var påtaglig åtminstone hos Calle. För att kunna maximera åktiden så mycket som möjligt så löstes det hela så att Calle höll sig till sin egen maskin under större delen av dagen så att ERF-hojen fick rulla så mycket som möjligt tills allt var justerat enligt konstens alla regler. De första passen körde Mange ensam på Suzukin innan Amir anslöt sig till resten av teamet. Han kom några timmar senare efter lite missöden på vägen med felkörningar och liknande då han valt att åka lite senare än övriga för att få lite mer sömn.
Dagen flöt på bra och alla förare började känna sig mer hemma på att köra hoj igen efter de långa uppehåll som vi alla haft sedan sist. Efter att körningen var avklarad för dagen började allt jobb runt ikring med uppställning av tält, iordningställande i depån och liknande, Icke heller att förglömma: Grillningen! Ett av de viktigaste momenten i en Roadracingdepå. Detta svenska sommarfenomen som ständigt leder till en egen punkt på förarmötena vid varenda tävlingshelg. Efter matlagningen och diverse bestyr avslutades dagen med en promenad runt den drygt 4 km långa banan.

Lördagen innebar ingen körning utan det blev mest taktiksnack och en del arbete för mekanikerna med däcksbyten med mera. Under dagen passade vi på att glida runt i depån och kolla läget bland de andra teamen och förarna. Vid tillfällen då det passade så smög vi in diverse krokar för att promota våra sponsorer med, bland annat E-racing som är högaktuellt bland RR-åkare med sina prisvärda tillbehör. Vi lyckades på lördagen även få tag på en depåbox till tävlingsdagen så vi skulle slippa stå ute i tältet utifall det skulle bli regn. En depåbox är även mycket värt då den ger möjlighet till arbete i ljus även in på natten då saker färdigställs inför tävling. Lördagen bjöd även på gott väder så grillen kom givetvis fram även denna dag när det var dags för mat.

Söndag, Racedag. Dagen började med kval vid niotiden på morgonen och alla tre förare kände sig taggade att ge sig ut. Redan innan hade vi bestämt att vi skulle köra kvalet i ordningen; Amir, Mange och sist Calle. Detta för att Amir skulle få mjuka upp sig lite på hojen före tävlingen, sen Mange för att sätta en riktigt bra kvaltid, innan Calle skulle få köra in sig på hojen resten av passet då han inte kört Suzukin alls tidigare. Allt gick enligt planerna förutom att vi missbedömt resten av fältet något. Gruvligt besvikna så räckte vår kvaltid inte alls så långt som vi hoppats, utan vi kvalade in någonstans i den sista tredjedelen av fältet. (Detta är dock inte så viktigt under ett Endurance då man dels startar med klassisk Le Mans-start samt att mycket hinner hända under de timmar som racet fortlöper)
Klockan 11:00 den 3 maj inleddes säsongen på riktigt när Mange springer över den 12 meter breda startrakan på Scandinavian Raceway mot Bagarn som står väntande på den motsatta sidan med vår röd-vit-svarta Suzuki. Efter en bra start är racet igång och hela teamet är taggade. Redo att köra cykeln så många varv som möjligt runt Anderstorp sitter Calle och Amir i depåboxen väntandes på sin tur att axla nummer 65. I tankdepån väntar Bagarn, Uffe och Peter på att få ta emot Mange och hojen för att fortare än motståndarna fylla upp hojen för nästa pass. Ekegren står under hela racet vid bankanten och sköter kommunikationen mellan förare och teamet för att hela tiden ha ordentlig koll på vad som händer under racet. Första tankningen och bytet sker smärtfritt och det är sen Amirs tur ut på hojen. Det ser till en början bra ut och flytet infinner sig snabbt för förare nummer två som håller konstanta varvtider. Efter en dryg halvtimme signalerar han dock på tok för tidigt till Ekegren att han måste in i depå. Sagt och gjort, tankteamet rusar till tankningen och gör sig redo att ta emot cykeln samtidigt som Calle oförberedd på det snabba bytet får bråttom att komma i rätt känsla inför sitt pass. Amir kommer strax in och förarbyte sker snabbt, dock missar Calle att hålla koll på klockan när han ger sig ut. Det framkommer i depåboxen att Amir känner av en gammal skada i ljumskarna och har fått kramp ute på banan på alldeles för tidigt. Väl ute på banan är Calle fullt upptagen med att hitta rätt på hojen så han missar helt att hålla koll på klockan och när han väl börjar känna sig lite trött inbillar han sig att han varit ute betydligt längre än vad han i själva verket har varit vilket leder till att även han ger sig av banan alldeles för tidigt. Dessa båda onödiga depåstopp kostar oss en hel rad placeringar och leder till att Mange och Calle får köra varsitt pass på drygt en timme vardera innan vi tar oss i mål på runt 25 plats. Vi väljer att se Anderstorp som ett övningsrace för att testa teamet, och vi tar med oss en rad lärdomar till Knutstorp i juni. Förhoppningsvis kommer saker och ting att flyta på bättre då och placeringarna förbättras avsevärt.

Stort tack till alla er som tror på oss och ställer upp med er tid, kunnande och ekonomi, i första hand våra samarbetspartners samt teampersonalen som skötte sig ypperligt.
Bilder kommer så snart möjlighet ges.
Med vänliga hälsningar: Team TVR genom Calle.

onsdag 29 april 2009

Säsongspremiär!

Stora delar av teamet samlades på onsdagseftermiddagen i Karlskoga för invigning av säsongen. Vädret var med oss och inte en droppe regn föll, även om det såg lite mörkt ut tidigare under dagen. Syftet med onsdagens träning var mest att lära känna cyklarna och hitta någon form av grundinställning som passade däcken. Det gick skapligt och huvudmålet att hålla sig på hjulen inför helgen i Anderstorp hölls under hela dagen. Farten var väll under all kritik för alla tre förare, men det skall putsas ordentligt på under fredagen då det kommer vara en heldagsträning i Anderstorp. Nyheter kommer fortlöpande så länge det finns internetaccess vid banan. Äntligen är det igång!

tisdag 21 april 2009

Fagersjö Racing!


Vi kan med stor glädje presentera Karl-Axel Engquist och Fagersjö Racing som ny samarbetspartner. Fagersjö är ett välkänt begrepp inom Endurance racing främst som VM-team, men även som en profil inom svensk racing, där ”Kalle” i ett antal år har hjälpt olika team och förare att nå sina mål. Fagersjö bidrar bl.a. med en del specialdelar för Endurance så som tankanordning och specialtank till cykeln.

Kumla Däck/Bridgestone

Teamet kommer i år att köra på Bridgestone. Däck är i särklass den största utgiften så vi är därför väldigt glada över den hjälp vi får från Kumla Däck som levererar de bridgestonedäck vi behöver, till ett väldigt konkurrenskraftigt pris.

Motor Wallin

Motor Wallin är en återkommande partner som funnits med inom teamet under ett antal år. Motor Wallin levererar reservdelar och verkstadstillbehör till bilar. Vi kommer i år att få vår Castrol motorolja därifrån.

lördag 7 mars 2009

Startnummer och säsongsförberedelser.

Försäsongen är i full gång! Utöver diverse viktoptimeringar och hälsoförbättrande åtgärder på förarna så sker även visst arbete med cyklarna. Calles R1'a genomgår allmän översyn medan Endurance-hojen får lite större arbete lagt, då den tidigare inte varit anpassad för långlopp. Bl.a. Ska tank och tankanordning fixas för minimala uppehållstider i tankdepån. Även vissa justeringar för snabbare hjulbyten står på listan över förbättringar. Det grafiska arbetet med cyklarna är i full gång och kåpor med mera skall snart på lackering.

Startnummer är med bekräftat, och vi kommer att köra med nummer 65 på kåporna under REC-racen.

Diskussioner med flertalet sponsorer pågår och vi hoppas kunna offentliggöra fler samarbetspartners inom kort.